blackmore’s ocean gypsy (Skön låt att lyssna till ifall ni vill läsa
min fantasiskörna, haha)

Hon drar en djup suck. Hon ligger i sängen och stirrar upp i taket.
Hon fantiserar om alla de möjliga ting, t.ex. om hur det vore att ha stora
vita änglavingar. Hon blundar, låter fantasin skölja över henne som en våg.
På hennes rygg växer 2 ståtliga vita vingar fram, hon kliver ur sängen,
studerar vingarna i hennes spegel. Hon går fram till sina stora fönstren,
öppnar och tittar upp mot den blåa skyn, tittar sig omkring ifall någon utav
grannarna ser henne. Inte själ ser hon. Hon tar ett stadigt grepp och lutar sig
ut, må jag inte falla mot marken tänker hon, sen tar hon sats och slänger sig handlöst
ut i luften, hon faller, komigen, komigen tänker hon och spänner ryggmusklerna
för att få fart i vingarna. Hon är nära marken nu, hon kommer att träffa asfalten.
Hon ger ifrån sig ett skri och sätter händerna för ögonen. Då känner hon ett
vindtryck som får henne att ryckas bakåt och ifrån den gråa stenmarken.
Hon hör kraftiga vindslag, det är hennes vingar, hon flyger, flyger!
Marken under henne blir allt mer otydlig och området hon bor i ser ut som
leksakshus med små leksaks bilar som står uppradade på parkeringen.

Kalla vindarna driver henne framåt. Hon känner sig fjäderlätt.
Hon flyger över staden och tittar ner på alla stressade människor som
trängs på gatan, den irriterade trafiken, lyssnar på allt buller och tusentals
röster som blandas ihop till en röst som spottar ut en massa pladder
som inte går att tyda. Hon ler för sig själv och flyger högre upp mot skyn.

Stadens liv och ljud blir allt dovare, här uppe i skyn är det tystheten
som härjar. Hon svävar bland de fluffiga molnen, dyker ner i ett och
känner en kall bris smeka henne längs kroppen. Hon huttrar till, men så fort
hon flugit ur molnet värmer solens strålar henne.

Hon dansar med vindarna och skrattar. Hon suckar av belåtenhet
och landar mjukt på ett fluffigt moln. Hon bestämmer sig för att vila
en stund. Stunden blir till timmar. När hon äntligen vaknar tror hon
till en början att hon ligger kvar i sin säng.

Den blåa himlen har blivit mörk och solen har ersatts av en gul lysande
måne och glittrande stjärnor. Så trollbindande vackert, som en målning.
Hon ligger där och studerar natthimlen, låter sin fot hänga och dingla
över molnkanten.

Plöstligt hör hon ett väldigt ljud bakom sig. Hon vänder sig om och
ser en gråvit spetsig  metall nos som blinkar rött. Hon kisar med ögonen
och ser till sin fasa att den spetsiga nosen sitter på ett stort flygplan som
flyger rakt mot henne.  Hon grips av panik och försöker fly men tappar kontrollen
över sina vingar. Hon flaxar med vingarna som en skadad fåglen. Hon faller över
kanten på molnet och störtar handlöst ned. HJÄLP, HJÄLP, skriker hon, men blir
påmind om att hon är i himlen, vem kan höra henne här mer än flågarna?

När hon tror att hoppet är ute känner hon hur hon landar i en famn.
Det är bläcksvart ute, men hon skådar konturerna av ett mänskligt anlete.
Hon drar häftigt efter andan och försöker streta sig ur famnen.
Hon trillar med en duns på ett moln och tittar upp mot skapelsen.
Hon blir förvånad att hon inte blir rädd av fasa, men skapelsen
som står framför henne sänder ut ett lugn hon aldrig varit med om förut.
”Vad är du för något” säger hon. Skapelsen går närmare henne och
hon ser att det är en kille med vingar som henne. ”Är du en ängel?” frågar
hon. Han sträcker fram sin hand mot henne. ”Låt mig hjälpa dig upp”
säger han med en röst så len som silke. Hon sträcker ut sin hand och han
hjälper henne upp. ”Kom” säger han och bär upp henne.
Normalt skulle hon börjat skrika, men han har förstummat henne
och bedövat hennes oro.

De landar på ett moln där månens sken lyser.
Hon kan se han tydligt nu. Hans vingar är dubbelt så stora
som hennes. Hans muskolösa överkropp är bar, undertill har
han ett slags vitt skynke. Påminner om en tygkjol som de bar i
antikens grekland. Hans hår är glänsande guldigt och sträcker
sig till axlarna. Han måste vara en slags ängel, tänker hon. ”Visst är du en ängel?”
Han tittar på henne och ler. Hans ögon har en mörkblå rand och innuti
är det isblått med en stänk av grönt och brunt. Dem borrade rakt
igenom henne, trollbindande magiska!

Han närmade sig henne. Han stod så nära att hon kunde
känna hans andetag. Han doftade ljuvligt, hon drog in doften
och lät hans lukt sprida sig i hennes lungor. Vår, regn, blommor,
sol, vatten. ”Du doftar som . . . som naturen” sa hon blygt.
Han log mot henne och strök sin hand varsamt över hennes kind.
”Jag har studerat dig länge min vackra” sa han.
”Va?”  sa hon förvånat.
”I flera år har jag vakat över dig”
”Är du . . är du min skyddsängel?”
Han lutade sig mot henne, nu nuddade hans läppar
nästan hennes. Hon kunde känna hur hennes hjärta bultade
mot bröstkorgen. Hennes kropp var som förlamad, hon
kunde inte röra sig. Hon ville inte ens röra sig. . .
Att stå där i hans närhet var så betryggande och tillfredsställande.
Hans händer strök sig över hennes ansikte, hals och ner över
hennes frusna armar. Hon slöt sina ögon. Hon slutade uppfatta tid
och rum, det var nu som var betydelsefull, allt annat omkring var oviktigt.

Då kände hon en kall droppe träffa henne. Hon tittade upp mot skyn
och såg svarta moln över dem. Hon hann titta på honom innan regnet
föll över dem. Skrämmande dunder brakade loss bland molnen och ett
ljussken så starkt lös upp över himlen. Åska.
Regnet öste ned och molnet de stod på smälte bort.
Han tog hennes hand, men hon gled ur hans grepp och föll ned
med regnet. Hon försökte få kontroll över sina vingar, men hon
var fortfarande förlamad av hans beröring.

”Tänk så var han en förklädd demon, som lurade mig
med hans charm?” tänkte hon.
Innan hon hann tänka klart den tanken kände hon hur
ett par starka armar fångande henne i luften och stoppade fallet.
Det var han. Han log mot henne, men i hans ögon såg man frustion
och rädsla. Hon var omskakad, frusen och rädd, inte ens hans lugn
hjälpte. Hon tittade på honom där hon låg som ett svagt hjälplöst barn i hans
famn. ”Du räddade mitt liv igen” ”Ja, så länge du tror på mig, kommer jag alltid vara där”
sen böjde han sig ned och hon mötte honom. Hennes läppar var kalla medan hans
var varma som en sommardag. Hans varma kyss gjorde henne sömnig som om att det
var sömnmedel på hans läppar. Hon började se suddigt och hans ansikte
blev alltmer otydligt. Hon hörde en vacker melodi och sen blev allt svart. . .

”UUUUH!!” Hon vaknade med ett ryck.
Hon satte sig upp helt klarvaken i sängen. ”Vad hände?” sa hon för sig själv.
Hon låg välbehållen i säng. Hon kände om vingarna var kvar,
men det var dem inte. Hon klev upp och tittade sig i speglen, inte en skråma.
Hon tittade ut genom fönstret, det hade blivit mörkt ute. Den stora gula månen lös
som en guldklimp och stjärnorna glittrade som diamanter i den bläcksvarta skyn.
”Dum jag är, det var bara en dröm” Hon vände sig bort mot fönstret och
kröp ned i sängen igen. Hon titttade en sista gång ut mot den svarta himlen
och suckade. Sen vände hon sig om och återvände till drömmarnas land . . .
Utanför fönstert på fönsterbrädan låg en vit fjäder som när hon slutit sin ögon
dansade iväg med nattens milda vindar . . .

Oj vad långt jag skrev! haha
Inte bara hon i storyn som gillar att fantisera ;)

Hon tittar på uret och suckar tungt, klockan har passerat 23.00.
Hon stryker sin hand genom sitt hår och gäspar. 
Lugn rogivande musik strömmar ur hennes högtalare,
hon blundar & lutar sig bakåt, låter tonerna smeka henne ömt
som två starka stora händer mot hennes mjuka hud.
Hon tar sin hand, låter den leta sig fram, med lätta fingertoppar
drar hon sin hand över sin kropp, hennes lena lår är varma,
hon är förbi troskanten, hon ryser till när handen rör vid hennes ljumske,
retligt kittlande skönt, handen fortsätter klättra varsamt över hennes bröst
som blir styva av den lätta beröringen, hon kupar dem, och låter sen vandringen fortsätta
upp mot hennes hals där hon fångar sin hals i hennes lilla hand,hon klämmer åt
och hon känner hur fingrarna trycker sig in i hennes hud. Hon blundar fortfarande.
Fingrarna smyger sig upp mot hennes läppar, hon stryker med fingertopparna
över sina läppar som är lätt öppna. Hon kysser fingerspetsarna ömt, sen låter
hon de forsätta stryka sig över hennes kind. Allt rör sig långsamt, låten som spelas
på datorn går i slowmotion, det är bara hon och känslan. Hon stönar till, öppnar
sina ögon, rummet är suddigt men sakta men säkert blir kontrasterna och möblerna tydliga igen,
låten börjar spelas i normalt tempo, hon är tillbaka.
Hon biter sig i läppen och ler för sig själv, det var kul att leka med känslan . . .

Man brukar säga ”barn kan vara så elaka mot varandra”
Kan inte vuxna det?
Vad är egentligen skillnaden på barns elakhet mot varandra och vuxnas?
När någon gör bort sig, som t.ex. håller ett tal inför klassen
och man råkar stamma, komma bort sig eller bli röd om kinderna
så tittar klassen på varandra och fnissar, precis som när man var liten!
Eller när man kliver in i ett rum och man ser hur folk hukar sig fram
mot varandra och viskar tyst och granskar en med blicken,
viska gör väl bara små fnissande flickor, eller?
När man var liten var man mer direkt med att uttrycka sig.
”Nä, du får inte vara med och leka” Idag gör man det mer diskret genom
att frysa ut den andra. Att klä sig rätt efter mode är något vi ungdommar
och vuxna lever efter (de flesta iaf) Inte vill man komma i kläder som tillhör
gårdagens mode, man vill ju passa in, bli omtyckt och respekterad.
Kom man i konstiga kläder som liten var man ful, klär man sig
annorlunda idag rynkar de flesta på pannan.
Dumma ord som ”ful” som man använde som liten har bytts ut till
glåpord som hora, slampa, slyna, fet, idiot & fitta.
Så vad är egentligen skillnad på barns elakhet och vuxnas?
Finns det ens någon skillnad? Elakheten utspelar sig bara i en annan slags form,
men elakheten är densamma!

Jag har aldrig förstått mig på människor som med mening
kan göra illa en annan person. Att le när en annan människa misslyckas.
Att klanka ner på en annan istället för att peppa och muntra upp.
Är det tillfredsställsen av skädjegläjde som får en att fortsätta?
Jag tror faktiskt att det är ett slags hungrigt begär som gapar
efter ett slags utseende, ett liv, en pryl, pengar, ett lyckligt förhållande,
ett bra jobb, etc som får en att istället för att ge en komplimang till den
personen som har ett av alternativen, hellre klanka ner på personen för
att för en stund mätta sin saknad/begär och må lite bättre själv, detta hungriga
begär är nog vad man skulle kalla för svartsjuka, men jag tror inte alltid att
det handlar svartsjuka.

Jag säger inte att jag är en ängel som inte pratar skit om folk,
för det gör jag. Men jag skulle aldrig få för mig att säga något elakt
till en person bara för att jag har ett (eget) problem med den.
Inte heller sprida ett rykte bara för att! Tycker jag illa om en person
är det mitt problem, inte ska den personen behöva ta del av mina
åsikter om den bara för att jag tycker si och så om den personen.
En annan femma är det om jag har något otalt med personen,
men om det bara är ”hata för att hata” ser jag ingen mening med det.

Internet har blivit ett utmärkt ställe för att kunna uttrycka sig
hej vilt med sina åsikter och mer därtill. Jag ser dagligen hatiska kommentarer
på bloggar (där man kan kommentera anonymt) skriva till människor
som inte gjort ett skit mot de som kommenterar. Visst fan ska man få uttrycka
sin åsikt, med all rätt, men när man inte kan stå för den, utan utger sig
med ett annat namn eller väljer att kommenter anonymt, är det rätt då?
Jag möter själv dagligen ”hatiska kommentarer” på min blogg, men efter alla
års bloggande har jag lärt mig att skaka av sådana kommentarer, men
ibland lyckas en och annan komma åt mig och det är då jag skriver inlägg
som det här. Jag tycker det är så fel, vad är poängen? Att komma åt mig
och få mig att må dåligt, kommer ni må bra då? Eller att jag ska bry mig.
Vill ni veta? Jag bryr mig faktiskt, men inte om det ni skriver, utan
för att ni skriver så som ni gör och deta inte bara mot mig,
utan mot alla de personen ni skriver elakt till, säger elaka saker till.
Och det gäller inte bara i bloggen, på internet, utan även i verkliga livet,
i vardagen, på jobbet, i skolan. Vad vill ni få ut av det ni skriver och säger?
Att stärka er självkänsla genom att roffa åt er någon annans?
Men vet ni vad, det spelar ingen roll hur illa ni beter er, vad ni än säger,
hur mycket negativ energi ni för över, hur ledsen ni får en annan person att bli.
Personen med lägst självkänsla kommer fortfarande vara ni.
Ni får en dos av skadeglädje för en stund och när den dosen är över
är ni tillbaka till ert samma bittra jag. Ni lever på andra männsikor för
att må bättre, ni borde försöka att hitta något som tillför glädje utan
att det berör en annan person på ett illa sätt. Testa det!

Jag skriver inlägg som det här för att försöka nå fram till er
människor som beter sig illa mot andra, men framför allt skriver
dessa inlägg till er som får stå ut med den här skiten.
Jag vill verkligen att ni ska stå emot alla ord som sägs eller skrivs.
Det är lätt att säga att man inte tar åt sig, men det är svårt att inte ta åt sig.
Du kan höra vad de säger, men lyssna inte!

Du är den du är, fortsatt vara du. Låt dig inte formas utifrån hur
en annan människa tycker du ska vara eller se ut. Låt inte någon annan
leva ditt liv åt dig, det ska du leva själv.

Belive me, jag har ett bagage med rykten om mig själv.
Det är alltid kul att höra vad ”jag” hittat på.
”Hedda gjorde det, Hedda gjorde så, hedda är sån, bla bla bla”
Jag gör saker precis som alla andra.
Med det bagaget bakom mig är inte mitt, det tillhör dem som
spridit alla rykten om mig! Jag vet vem jag är, hur jag är!
Det är lätt att bli förtvilad och frusterad när folk maler på en massa
om en, men en sak jag vill att lär er, glöm inte bort er själva, vem ni är
och för guds skull, våga leva.

Åsikter är som rövhål, alla har ett! Låt folk prata illa
om dig om det har ett behov av det, men tala aldrig illa om dig själv, okej? :)

Justin Nozuka - Don't Listen To A Word You've Heard

. .. 

Solen är påväg upp, jag är sömnlös, men inte på ett
sätt att det är jobbigt, utan det är raka motsatsen,
tycker det är rogivande att se hur mörket sakta flyr och
solen går upp i gryningen.
Det är tidig morgon, uret är strax efter 05.00.
Allt levande ligger och sover, traffiken sover,
gatorna står tomma. Några fåglar har vaknat till liv 
och sjunger med sina ljusa pipiga stämmor utanför fönstret.
Det råder en trygg och rofylld atmosfär som jag tycker om.
En trygg och behaglig ensamhet!
Sakta men säkert vaknar allt till liv igen.
Om några timmar kommer den tidiga morgonens ro och
lugn vara som bortblåst. De tomma gatorna kommer vara fyllda med
folk, vägarna med bilar. Jag är redo för en ny dag, har filosoferat
klart för ikväll, men än vill jag inte möta dan, tänker vara vaken
lite till och bara njuta av den tidiga morgonen och dens lugn . . .

Godmorgon!

Jag står verkligen inte ut, jag känner hur irrationen växer inom mig.
Jag behöver vila, jag vill vila, jag måste få vila, men hela tiden läggs det
på nya uppgifter som har sin deadline och tjat från alla håll och kanter
grillar mitt huvud. Jag vill ge hela högen fingret och sen låsa in mig på mitt
rum utan att ha någon socialkontakt med omvärlden på ett bra tag, så känner jag.
Sova är den tid då hjärnan och kroppen ska få vila, men jag känner mig inte
utvilad när jag vaknar på morgonen. Jag har skippat morgonlektioner och tagit
sovmorgon istället för min hjärna befunnit sig fortfarande i ett sovstadium.
Att ta ett extra jobb i alla denna stress var inte särskilt klokt, men inte heller
hade jag väntat att en sådan skolbomb med uppgifter skulle komma,
hatar när lärarna planerar in allt på de sista veckorna.
Men jag sa upp mig idag på mitt andra jobb ( jag ska bara jobba veckan ut)
Det var inget fel på det jobbet, personalen är genomgo och skit snälla,
men jag känner att det blev för mycket påfrestningar runt om
och att min tid inte räcker till, det är inte mycket kvar i skolan och jag
vill lägga min fokus på de arbeten som är kvar och med 2 jobb och tusen
saker vid sidan om, det går inte. Jag hinner knappt andas!  
Onsdagen förra veckan låg jag bara hemma och jag har aldrig uppskattat
ledig tid så mycket förr. Jag bara låg helt stilla i sängen och strirrade upp i taket,
fick ingen ångest över att tid gick till spillo utan lät klockan bara ticka och timmarna gå.
Det som fick mig att tänka till var när jag fick magkatarr, min kropp
slog verkligen tillbaka och varnade mig, det var då jag förstod att jag måste
varva ner på riktigt! Jag känner mig fortfarande inte i toppform,
känner mig nedstämd, försvagad och har ont om energi. Allt jag gör känns
ansträngande och när jag inte gör sakerna får jag presentationsångest och måste
göra dem ändå. För jag hatar att ge upp! Jag är envis som en åsna i vanliga fall.
Men jag får intala mig själv att jag inte ger upp, utan att jag bara lugnar ner
ett par varv, för som jag känner och mår nu kommer jag väl förmodligen gå
in i väggen snart. Och det här är inget ”tycka synd om mig inlägg”
Jag står bara inte ut längre och jag var tvungen att avreagera mig
och ja, nu ska jag iväg till jobbet. . . haha

En gripande film som är så korrupt och orättvis att det gör ont i hjärtat att se den.
Mina tårar bara rann nedför mina kinder utav ilska blandat med sorg.
Stening är barbariskt, inhumant, oursäktligt och allt annat än guds vilja – inshallah.
Ändå händer det osmakligt nog också på 2000-talet att människor tar Gud till ursäkt
för att stena medmänniskor till döds.

Kvinnornas liv kan liknas vid ett minfält – rädslan för att trampa fel
och riskera sitt liv gör de extra varsamma vart de ”går”. (Gör)
Kvinnoförtryck och strikta lagar som (enbart) kvinnorna
ska följa. Precis som den vackra kloka äldra kvinnan Zahra i filmen som är
på Sorayas sida från början till slutet säger ”All women are guilty
and all men are innocent”

Hur maken manipulerar och får med 2 av stadens högst uppsatta
och respekterade män för att göra hans rykte mer trovärdigt för
att få Soraya att bli dömd till döden genom stening, bara för att
han vill slippa betala underhåll efter skilsmässan när han gift om sig
med hans blivande 14 åriga BARN han vill ha till fru. Pedofil-fanskap!

Det är så frusternade att Soraya kan inget göra åt saken.
Hennes protester är betydelselösa. Hon kunde skrika, men ingen
ville höra på. De har skapat lagar för samhället, men när
båda könen gör ngt brottsligt är det kvinnan som bestraffas.
Lagarna är till för båda, men straffen är till för kvinnan . . . eller?

Under hennes avrättning skriker männen som samlats från byn
”Detta är guds vilja” ”Gud är god” och lyfter sina händer mot himlen.
Att de ens vågar blanda in gud i detta absurda mord som de så fint
kallar för hedersmord. Det finns ingen jävla heder i mord, bara en massa korrupta
uråldriga traditioner påhittade av människan själv, inte av gud,
för som sagt: han är god!

En del säger att filmer, böcker eller artiklar som uppmärksammar
detta ger en fel bild av islam. Det är inte själva islam felet ligger i,
utan traditionerna. Det står varken i biblen eller koranen om att hedersmord
är hederligt och rätt. Det är bara något påhittat av människor.
Gud har inget med den där absurda och idiotiska skiten att göra!
Tvilar starkt på att hedermords är något gud skulle vilja ”sponsra”
det är mer något djävulen uppskattar.

“… De som [utan grund och utan att senare ångra sig] anklagar anständiga troende kvinnor som
kan ha uppträtt oförsiktigt, [följs av Guds] fördömelse i denna värld och i det kommande livet,
och ett hårt straff väntar dem den dag då deras tungor och deras händer och fötter skall vittna emot
dem om vad de gjorde.” (Koranen 24:23-24)”

De som mördade Soraya och alla de som varit med och
begått ett hedersmord på en medmänniska, må de ruttna i helvetet.
De kan be sina böner om att en dag få komma till paradiset.
Men den porten är STÄNGD för avskum som dem!
De kommer åka illa kickt ner till underjorden där de hör hemma!

Man ska inte heller dra ett streck att alla inom islam sysslar
med sånt här. Men det förekommer och att det ens förekommer är så
befängt och FEL!

När de väl ska utföra ett hedersmord på en kvinna som
förmodligen inte alls gjort något brottsligt, ( det kan vara så löjligt
om att hon blivit kär i en man hennes familj inte accepterat )
Så tycker dem att de gör så förbaskat rätt i att mörda henne
och ta bort haram-fläcken kvinnan smutsat ner sin familj och släkt med.
Efter de mördat kvinnan så ”firar” dem, men när en främling från ett annat
land får nys om att ett hedersmord begåtts, blir det en massa hysch hysch,
låtsas som inget har hänt och det ska tystas ner. Why?
Varför detta hyschande när det under avrättningens stund
var så himla rätt? Något hederligt borde väl inte döljas, det borde väl hedras?

Riktiga bilder på kvinnor som blivit utsatta för hedersmord!

Detta är bilder som lyckats läcka ut och detta borde uppmärksammas mer.
Även fast det är svårt att ta in och se på något sånt här så är det bra.
Man brukar säga ”det man inte vet har man inte ont av” Jag vill att folk ska se
detta, för då kanske vi en gång för alla får ett stopp på detta som kallas ”hedersmord”

Precis som Zahra i filmen skriker i slutet:

Video: Ett roligt klipp på Beyonce!

Video: En utav Lady Gagas bästa framträdande enligt mig
och en utav mina favorit låtar med henne (Paparazzi)
Älskar hur hon avslutar sitt framträdande ;)

Video: Intervju med Angelina Jolie

Video: Ett litet klipp där Mimi pratar med sin sexiga röst
och sjunger lite med hennes high notes!
 

. . .  Den femte kvinnan jag ser upp till är min mamma.
Dock så har jag inte träffat henne på över ett år och har i princip tappat
all kontakt med henne. Till en början mådde jag verkligen uselt, för jag
och mamma var verkligen bästa vänner. Hon var mer som min syster än mamma!
Nu har jag accepterat läget och gått vidare! Det som fick oss att glida isär, var dels att
hon flyttade till Halmstad, men den största orsaken är våra gräl vi haft. 
Det jag älskar hos min mamma är hennes frispråkiga och galna sida! Denna kvinna
är ingen tam katt vill jag lova!  Hon och jag har gjort så sjuka saker i våra dar.
Men även att den här kvinnan trampar man inte på tårna. Hon är en självständig
och stark person. Hon har en bitchig sida man inte vill leka med om man hamnar
i en dispyt med henne, men hon har även en väldigt ödmjuk sida!
Ni vet Samantha i Sex and the City? Om ni känner till henne och vet hur hon är,
så där har ni min mamma i ett nötskal, haha. Jag vet inte hur vår relation kommer
att bli i fortsättningen, men min största rädsla är hon inte kommer vara där när jag gifter mig.
Kanske långsökt tänkt, men det är min värsta tanke!

 
1) Mamma när hon gifte sig!
”Snygga bryn” mami, a la 80-tal!
Visserligen var det på 80-talet hon och pappa gifte sig :D

2) Jag som bebis med mamma!

Här är ett klipp på mamma som jag hittade från 2009 i Juni!

Hon passar bättre utan lugg tycker ja :D
Och ja, hon är skånsk! :P

Dag 4.
Hur kan tystnaden vara så hög? Jag har vandrat omkring här
hemma i 4 dagar, miunterna har varit timlånga. Till en början
uppskattade jag lugnet som ensamheten förde med sig om dagarna,
de gav mitt stressade psyke en avslappnade effekt. Jag fick ett
tillfälle att spendera lite egen tid med mig själv och mina tankar.
Men de har börjat tänja på mina gränser, jag står inte ut att
vara i sällskap med mig själv och mina tankar längre,
jag driver mig själv till vansinne. l´m sick of myself!

HIM - Beautiful. Så jäkla skön låt!

Dagen heter ALLA hjärtans dag! Singel som upptagen, kärleken är inte begränsad
till enbart paren på alla hjärtans, utan öppen för all sorts kärlek.
Som kärleken till sin mamma, pappa, bror, syster, sina vänner, sitt husdjur, etc. . . 

Koka ihop en god middag med din familj, ta en lång promenad med vovven och
ge den ett smaskigt ben, slå inte ditt syskon på hela dan ;), ta med gänget ut och
roa er. Vem säger att det är bara som par som kan sitta på resturang eller gå på bio?

För singel killarna:

√ Samla ihop grabbarna, fixa ett par flack öl och ha en
pokerkväll eller filmkväll med ”killaktiga” filmer!

√ Ta med vännerna och ät en god matbit på en flottig resturang
och prata om den senaste tjejen, vem som slog vem, vem som fick
snefylla förra helgen, om sporthändelserna som nyligen hänt, ja vad nu
än killar pratar om när de är ensama.

√ Åk iväg över dan till exempel Isaberg och åk skidor, slaom
eller snowboard. Eller kör paintball! Avsluta kvällen med en kall
bärs på en trevlig krog där ni kan umgås och spela black jack och
övriga spel.

√ Ha en spelkväll där ni kan spela alla de möjliga
spela som finns! Killarna här i jönet kan ju åka till Game city och
lana ;)

För singel tjejerna:

√ Samla ihop tjejgänget hos en utav er och laga en god middag.
Skåla upp med ett glas vin (eller det ni föredrar att dricka) och
prata en massa skitsnack under middan.

√ Eller ta med tjejgänget ut och ät på resturang.
Klä upp er och gör er smooking hot, sen låt alla upptagna
killar i resturangen vakna upp ur ”in-love-koman” och tänka ”Fan att jag är upptagen”

√ Gå på bio!
Rekomenderar: En komedi eller en grym actionrulle
med en het hunk att dregla över!

√ Ha en filmkväll hemma med tjejgänget där ni sitter
i nattlinnen och gottar er med godsaker och pratar tjejsnack.
Rekomenderar: Sex and the City!

√ Ha en shopping dag med hela tjejgänget!

√ Ha en tjejkväll, där ni sminkar er, gör håruppsättningar,
ser film, måla naglarna, bläddrar i skvallertidningar, mumsar på
godsaker, pratar killar, pratar om andra tjejer och bara är tjejiga!

√ Ha en spa-dag! Boka in dig själv och tjejgänget på ett spa-paket.
T.ex hudotekets spa-weekend paket och bara unna er själva med lite
vardagslyx! Ni som vill vara lite sparsamma kan åka till Roselunds (för
er som bor i  Jkpg) och gå till relaxen och njuta i bubbelpoolen, få lite massage
eller svettas i ångbastun, m,m. Eller så fixar ni en spa-dag hemma!

( Jag och mina tjejer ska ut och äta på resturang, sen
ska vi gå på bio! :) ) 

Så till alla er som är singlar,
släpp tanken på att ni är ensamma,
säg istället som Mirandra i Sex and the City säger:
Singel and fabulous!

I psykologin brukar man prata om att bli avtrubbad!
Det vill säga när man upplever något så pass ofta att tillslut blir man inte längre
förvånad. Man slutar reagera, man blir bedövad, avtrubbad mot det!
Jag kan nog säga att jag blivit avtrubbad mot elaka kommentarer.
Jag blir inte längre förvånad när en elak kommentar trillar in.
Jag lyfter inte ens på ögonbrynet! Det är en vanlig återkomma som inte går
att stoppa. De är som ett löpband, allt man kan göra är att låta de rulla vidare.

Jag tänker på er som själva får stå ut med haters dagligen,
på er som inte kan stå emot, utan låter er dränkas av deras ordspya.
Ni måste veta att haters vill väcka en reaktion från er, de vill att ni ska reagera!
Bli inte deras mänskliga klagomur, sätt ett vattentätt-gumminät runt er och låt deras
klagomål studsa tillbaka till dem själva där deras ordspya hör hemma, för de är haters som
är sin egna vandrande klagomurar, inte ni deras :)

Om någon misstycker om vad du gör, tycker, säger, skriver, vad du har på dig,
hur du är, hur du tänker, låt de misstycka, men fortsätt du tycka :D
Åsikter är som rövhål, alla har ett! Men din åsikt om dig själv, den ska ingen få
ändra på :) Låt haters säga vad de vill, tycka vad de vill om dig, men håll ALDRIG med dem!
Va din egna bästa vän och låt inte den vännen joina haters sidan, OK? :D

 Just live your life (Oh!), ay ay ay.Nevermind what haters say, ignore them ’til they fade away.