Â
Framför henne står en stege som sträcker sig upp mot skyn. Hon studerar
den fundersamt och går försiktigt fram. Hon tittar upp och en euforisk känsla kittlar i kroppen. Hon tar ett djupt andetag och tar sitt första kliv
upp på stegen. Med varsamma steg klättrar hon uppåt och ett förväntasfullt
leende sträcker sig på läpparna. Plösligt hör hon röster underifrån och mörka moln bildas över henne. Innan hon vet ordet av det känner hon ett hårt slag i ryggen. Smärtan är som en kniv i ryggen och hon är nära på att tappa greppet. Tunga regndroppar öser ner över henne och stegen blir hala.
Hon halkar och förlorar fotfästet och gilder nedför stegen. Rösterna blir
allt tydligare men hon kan inte urskilja några ansikten pågrund av den
tjocka dimman som vilar omkring henne. Hon letar förtvilat med handen efter stegen och lyckas få tag i ett steg. Med gråten i halsen och ett blödande sår, samlar hon all sin kraft och sväljer smärtan och börja klättra uppåt igen.
Dimman lättar och hon skymtar en ljusstråle som försöker tränga sig
igenom de mörka molnen. Hon följer ljustrålen som den vore hennes
ledstjärna. När hon kommit en bit hör hon rösterna igen – de har blivit
fler. De kastar vassa föremål, hon hukar och skyddar sig från att bli träffad.
Ur hennes svaghet växer en styrka fram och blir till en sköld. Klumpen
av oro i magen smälter och tynnar bort som snö. Tron på sig själv, att våga
vara den hon är har gjort henne till sin egna arme. Hon är inte längre rädd och rösterna under henne blir allt svagare. Hon slår dövörat till och riktar all sin fokus på att fortsätta sin klättring, fast besluten om att nå dit hon vill. // Hedda
 
Tess kommenterade:
Gud sikken underbart fin bild på dig! :)
Hedda kommenterade:
Awh, tack vad snäll du är :)
V kommenterade:
Det är inte rättvist att du har ett så känsloväckande yttre och samtidigt en bevingad författarinnas penna. Det är en liten naiv ton i det du skriver, och då menar jag endast i betydelsen okonstlad, oförställd, naturlig och uppriktig. Men det är bara positivt tycker jag. Sluta aldrig skriva, Hedda :)
Hedda kommenterade:
svar till V:
Tack så mycket :) jag under verkligen vem du är.
V kommenterade:
Vem jag är? Ja du…
I am just a poor boy
Though my story’s seldom told
I have squandered my resistance
For a pocketful of mumbles
Such are promises
All lies and jests
Still a man hears what he wants to hear
And disregards the rest
;)
Hillevi kommenterade:
Hur fÃ¥r du youtube klippen att bli ”smÃ¥”? du mÃ¥ste förklara för jag vill inte ha med hela videon heller ;)
YAIYA kommenterade:
så vacker bild!!
am kommenterade:
en fin text om att tro på sig själv tycker jag! längesen vi fick ett videoinlägg förrästen, det är efterlängtat! :D
M kommenterade:
Kära V, anser du verkligen att Hedda är den rätta att citera Freddies text för?
B kommenterade:
Fan vad bra skrivet. Ärligt talat! Du kan göra något riktigt bra av det där. Det e inte många som kan skriva med så bra inlevelse.
V kommenterade:
M: Haha, Freddies text? Det är Paul Simon som har skrivit ‘The Boxer’ frÃ¥n vilken texten är citerad. Och ja, varför inte? 8)
C kommenterade:
nu har hon kopierat igen! dags att stänga av henne kanske?